snart

Man sitter och grubblar över livet och tiden och magen den skriker och svider, och stryker och bubblar.
ångesten kryper och den bildar långa led av tankar, som alla beror av varandra, som dominobrickor.
somliga löser det med ett snitt och en blodstrimma, när man har färgen grå, tatuerad på hornhinnan.
det gäller att ta itu med sig själv, och i detta fallet kommer svaret ju utan nån hjälp? 
det är sån tid då exakt allting känns fel. man vänder sig och somnar om, men sanningen kvarstår,
och det svider värre än när man har anlag för magsår.

Men emellanåt, så sänker man axlarna,
känner att man fattar och ja, så tänker man kanske att:
Snart faller allting på plats

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0