My Aim Is You
sitter och känner hur irritationen kryper i benen.
är bara helt trött på en brud här i stan, gillade henne skarpt förut. tyckte hon var stört skön verkligen
men vad fan hände? tappade hon helt sig själv? eller var de bara jag som byggt upp en helt fel bild?
utav någon som alltid var sig själv, trodde på sig själv och en var en jordnära glad,sprallig tjej?
just nu blir jag bara så snuskigt irreterad så fort jag ser eller hör någonting om henne.
gud jag vet att folk snackar, men de är inte sådant snack. jag märker tillochmed vad dom pratar om
jag ser och förstår ju vad de handlar om. vilket är så sjukt skavande i hjärnan ibland..
vill bara gå fram och skaka om henne, säga att hon inte behöver vara någon annan än sig själv och att de är Henne som han älskar.
men men, vad ska man göra? skönt att jag inte bryr mig alltför mycket känner jag. puh
mamma borde komma upp med maten snart. gustav borde komma hem från jobbet snart
spotify borde funka snart och så borde jag få en ny data snart. mycket mer som borde också....
